onsdag 31 oktober 2012

Hantverksdag och föreningsråd

Förra veckan var det fullt upp med föreningsråd, seminarium i Kullen och hantverksdag i Arkelstorp.

I Kullen fick jag möjlighet att träffa en stor grupp representanter från Kullens hembygdsförening som bjudit in mig för att berätta om projektet. Vi talade om aktiviteter man kunde göra med fokus på 1900-talet och medlemmarna i föreningen hade många kreativa idéer och förslag på vad de skulle kunna göra i sin förening. Jag fick bland annat höra om hantverk från beredskapstiden och personliga berättelser från kriget och hur tyska plan cirkulerade utanför kusten mot Danmark.

I Arkelstorp var det hantverksdag i helgen där jag blivit inbjuden att medverka och träffa unga och äldre som höll på med hantverk på olika sätt: bröd, växter, barnkläder, smide och yllebroderier bland annat. Föreningen visade också upp hantverk från andra länder för att visa på hur det som ibland ses som svenskt också förekommer på andra platser runt jorden.

Ull blev till garn
Ullgarner av allt från får, kanin, alpacka och hund

Indisk och svensk "luffarslöjd"
 
Totoro fanns med på ett hörn där gamla 70-tals tyger blev till nya saker.

Smakprov på marmelad och chutney




Sist kan ni se skånska och indiska yllebroderier. Jag fick berättat för mig om symboliken i broderierna och vad de olika motiven har för betydelse, bland annat fanns det teorier som sa att en man som red på en tupp var en bedragen man. På broderiet till vänster i nedre delen kan ni se just en sådan man.

2 kommentarer:

  1. Det här sista om att en man som rider på en tupp är en bedragen man är ju rasande intressant. Jag vet att jag läst att det under medeltiden var vanligt i typ Nederländerna att den man vars fru bedrog honom fick rida genom staden på en gris, som någon slags botgöring eller sätt att återvinna sin heder. Kvinnan råkade antagligen ut för något mycket värre.

    Tydligen är det dessutom så att det gamla engelska ordet för hanrej, en bedragen man, är Cuckold, vilket kommer från cuckoo, alltså gök, vilket ju då handlar om att göken varit och lagt ägg i hans bo. Tydligen går det nederländska namnet också att härleda till göken.

    Även det svenska ordet, hanrej, går att härleda till djurriket, men inte till gök, utan just till tuppen (!) (eller med ett annat ord hanen). Och tydligen är det brukligt att tro, både i Sverige och i andra länder, att den bedragne mannen, eller hanrejen, bär horn. Detta eventuellt som en allusion på hjortars parningsritualer där den hanhjort, som besegras av en rival med större horn, ger upp sitt hjärtas damhjort och blir en slags hanrej. I Sverige har horntanken utvecklats till att vara fjädrar, och att hanrejen bär fjädrar i hatten. Jag tycker nog att man med lite fantasi kan föreställa sig att gubben på broderiet bär någon slags horn eller fjädrar i hatten.

    Det här var mycket, mycket mer spännande än pronomenhopp, strandade prepositioner och fundamentsdubbleringar.

    /K

    SvaraRadera
  2. Efter lite mer efterforskning visar det sig att det var i Frankrike som man lät män rida runt i staden, men sittande bak och fram på en åsna, inte på en gris. Enligt den här källan jag hittade nu var det för att männen ifråga dominerades av sin fru (eller till och med blev slagna). Vilket ansågs vara helt uppåt väggarna på den tiden. Men jag tror att jag har hört att det ska ha kunnat användas som ”straff” även då mannen blivit bedragen. I England spändes tydligen den i äktenskapet undergivne mannen fast vid en kärra och paraderades kring i staden till allmänt åtlöje och befolkningens förakt. Jag tänker mig att även detta att avbilda hanrejen ridande på en tupp är ett sätt att göra honom just till åtlöje.

    Vidare har jag hittat att hanrej kommer från det lågtyska Hahnrei. Ursprungligen hade det också betydelsen kapun, alltså en kastrerad tupp (kapuner användes som köttfåglar, de blev fetare av kastreringen), och överfört till människor ska då kvinnan ha behandlat mannen som vore han kastrerad. Då kanske själva ridningen på tuppen inte har så mycket med att göra mannen till åtlöje att göra, utan snarare bara att man symboliskt ska koppla dessa samman.

    Tydligen fanns det också en gammal tradition att man klippte av kapunens sporrar och satte dem i kammen på honom, varefter dessa fortsatte växa, likt horn. Vilket då skulle vara en förklaring till att hanrejen har horn på huvudet.

    Nu måste jag börja göra lite riktig nytta.

    /K

    SvaraRadera